Teater & Dramaskolan

om oss

Historia

Historia


Teater & Dramaskolan är en privat skola som i vissa delar samarbetar med ABF. Trots detta är skolan i sin verksamhet religiöst och partipolitiskt obunden.

Teater & Dramaskolan startades 1991 av Magdalena T. Granholm, som är auktoriserad dramapedagog, utbildad vid Stockholms universitet. Skolan startades efter att Magdalena under en period arbetat i förskolor med miniteaterlek och märkt ett stort behov av detta. Hon märkte även att det inte fanns någon liknande verksamhet på annat håll, som riktade sig till små barn. Det var även ont om verksamheter som riktade sig till barn och ungdomar som ville spela teater men inte hade föreställningen som mål, utan processen.

Sedan 1986 har hon arbetat med främst barn och ungdomar men också med vuxna, och verksamheten har förstärkts med flera nya pedagoger. Skolan har och har haft flera stora projekt i samarbete med bl.a. Rädda Barnen (barnkonventionen) samt arbete på flyktingförläggningar. Teater & DramaSkolans verksamhet omfattar även barnteater och informationsspel på skolor. Just nu spelas ett spel om sopsortering för miljökontoret i Stockholm.

Verksamheten är temainriktad och åldersindelad. Just nu går över 200 elever mellan 2 och 16 år i 22 olika grupper på Teater & Dramaskolan i Stockholm, och nära 100 elever, fördelade på 12 grupper går på skolan i Gävle. Magdalenas mål med skolan är att ge barnen inspiration, tid och utrymme, möjlighet att utveckla kreativitet, uppmärksamhet och eget skapande:

Vi ville starta en verksamhet som byggde på barnens egna tankar och idéer, som tog tillvara på den fantasi som finns hos alla men även förmedla känslomässig och intellektuell kunskap. Låta barnen få tid att bli sedda och hörda, träna sin inlevelseförmåga.

-Magdalena T. Granholm


Magdalena tycker att det är viktigt för barnen att det finns en plats där det finns tid för dem och deras tankar. En plats där de kan få stöd och uppmuntran att utveckla sin fantasi. Hon menar att de har glädje och nytta av det hela livet. Om man som barn fått hjälp att utveckla sin fantasi blir man mer kreativ och idérik som vuxen. Hon menar att barn som går på teater och drama blir mer sociala och säkra i sitt eget jag. De får både träna på att ta plats och att stå tillbaka, att uttrycka sin fantasi och framföra sin åsikt. Magdalena anser att det viktigaste man kan ge barnen är den sociala träningen. I dramat lär sig barnen de sociala koderna, och den sociala kompetensen är bland det viktigaste vi kan ge barnen. Drama är en konstform där man får använda hela sin kropp och alla sina sinnen i samma stund som man tränar sig för livet. Man får uttrycka sig med sin kropp och känna sig tillfreds med den man är och vad man gör.

Drama ger också motorisk träning: Man föreställer sig smala broar som man ska ta sig över, vi måste hoppa över stora berg, sätta på oss vingar och flyga. I allt man gör menar Magdalena att det ligger många moment på flera nivåer. Fantasi, språk, empati, motorik etc. Hon säger att miniteaterleken skiljer sig från barns lek på så sätt att i miniteaterleken är formerna fasta: Det är återkommande moment som barnen känner igen men det är samtidigt barnen som styr detaljerna i äventyren. Ledaren har en planering men måste vara flexibel och lyhörd inför vad barnen gör och vad de säger, vad som är viktigt för dem att bearbeta och träna på

Genom leken och improvisationen i våra äventyr lockas barnens egen fantasi fram och de får lära känna sig själva - och varandra.

Magdalena T. Granholm


Gabrielle Melander / Micael Melander -2004

Lekens kraft

Lek


Ända sedan antiken har vetenskapsmän forskat kring lekens betydelse. 1776 skrev Jean Jacques Rousseau ”Émile”, en uppfostringsroman där han menar att man ska ta vara på barnens naturliga resurser. Rousseau menar att leken är barns sätt att inhämta kunskap. Han menar att pedagoger borde anpassa sig efter barnens lek i sin undervisning. Birgitta Knutsdotter Olofsson är lektor i pedagogik och psykologi och har skrivit flera böcker om lekens betydelse. Hon stödjer Rousseaus grundidéer. Skillnaden mellan Knutsdotter och andra lekforskare är att hon betonar den vuxnes betydelse för barnets lek (Hägglund, 1993). Leken finns som en förmåga hos alla barn men utvecklas olika beroende på oss vuxna och i vilken grad leken stimuleras (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Barns första steg till kreativitet och intellekt visar sig redan hos mycket små spädbarn. Genom ögonen och det mjuka jollret visar vi barnen hur leksignaler ser ut och hur de ska ta emot dem. Denna träning in i lekens värld måste vi hjälpa barnen med. Att bara leka är inte så bara. Forskare är eniga om att barn leker sig in i världen, det man lekt som barn bär man med sig som en skatt och det spelar stor roll för hur man blir som vuxen. Vad, hur mycket och när man lekt bidrar till att forma dig till den människa du blir (Andersson, 2002) Leken är viktig för barnet, den är träning in i livet.

Leken är viktig för att barnet skall lära sig sociala regler och demokratiska grundvärderingar. Vuxna måste finnas med och inspirera till lek och visa vad som är accepterad lek och inte, för det vet man inte automatiskt när man är liten. Med hjälp av sagor, rollspel och dramatiseringar kan vi hjälpa barnet in i leken (Lindqvist, 1996). Lekens kraft är stark - vi drivs till att leka och lära ut lek. Att leka med barn är det bästa sättet att komma nära ett barn.

I terapi med barn använder man sig av lek. I polisförhör med barn använder man sig av lek. Man kommer varandra nära och kan komma verkligheten nära då man går in i en fantasivärld tillsammans med barn. Leken öppnar våra sinnen: Man kan inte tänka tankar man inte sett eller hört och man kan inte finna lösningar som ingen har visat en (Knutsdotter Olofsson, 2003). När barn finner varandra i lek utvecklas de. De lär sig att lyssna på varandra, att samarbeta, att prata så att den andre förstår, att avgöra vad som är bra lek och inte. De tränar sin kropps möjligheter och att kontrollera den, att avgöra vilka material som är hårda och mjuka, vad som kan gå sönder och inte. Leken ger oss möjlighet att prova oss in i livet och världen. Leken är skapande och kreativ och hjälper vår hjärna att binda samman de olika hjärnhalvorna och hjälper oss bli mer kreativa i vårt intellekt. (Knutsdotter Olofsson, 2003). Att gå från lek till dramapedagogik med småbarn är inte ett långt steg. Man ser en form av drama som en strukturerad form av lek.

Gabrielle Melander -2004